Tillbaka till Ö-vik.
Mitt första hockeybesök för NWT:s räkning i Ö-vik ligger faktiskt 42 år tillbaka i tiden. 42 år. Jisses!
Det var hösten 1971, Färjestad hade tagit steget upp i högsta serien ( har aldrig ramlat ur sen dess!) och befann sig på Norrlandsturné.
Jag, VF:s mysgubbe Rune Nilsson och kände radiomannen, den alltför tidigt bortgångne Per-Erik Nordqvist åkte med på resan. FBK avverkade träningsmatcher i Timrå, Umeå, Ö-vik och Skellefteå.
Transportmedlet var tåg och FBK färdades faktiskt i en egen vagn. En tidig variant av Rocktåget kan man säga, för det rockades rätt friskt i hockeykretsar på den här tiden när allvaret inte var detsamma som i dag.
Vi hade således rätt kul på FBK-tåget kan jag avslöja så här 42 år senare. Låt vara att jag var en fjunig tonåring som var mäkta imponerad av att få frottera mig med hockeystjärnor som Uffe Sterner och Arne Strömberg.
Då lirade Modo i Kempehallen. Jag och kollegan Adamsson såg faktiskt den allra sista matchen i Modos anrika arena. Året var 2006 och FBK slog ut Modo i kvartsfinalen för att sedan vinna SM-guld.
I augusti 2012 påbörjades rivningen av Kempehallen, till många Modo-fans stora sorg.
Det kunde gå rätt vilt till där inne. Själv blev jag vid ett tillfälle attackerad av en Modo-supporter, som ville ”göra upp” när han hörde min breda värmländska.
Det är lite lugnare i Modos LLA-kopia Fjällräven Center, som tur är.